Backintervall special

-4 grader, lite lätt snöfall och ett vitt tsnötäcke som lyser upp den något gråa himmelen. Underlaget för halt för att springa, så vad gör man en februaridag som denna?

På med underställ, termobyxor, vinterjacka, mössa och vantar. Med pulsande steg i snön tog vi oss till min gamla barnbacke och i släptåg hade vi den trogne vännen Stiga, med efternamn Snowracer. Här skulle det gå undan i backarna! Glidet var perfekt vilket gjorde att vi kom långt, långt, långt. Nu var det bara att pulsa uppför backen, den långa vägen tillbaka till toppen.

Efter åtskilliga åk kunde jag konstatera att en skön backintervall var genomförd, utan att ordet träning någonsin hade nämnts.

Är det dessa aktiviteter som kallas spontanidrott?

/Marie

 

 

Kommentera inlägget här: