Hjälp jag är en Iphoneoman!

Under hösten gick jag en författarkurs. En av de första uppgifterna vi skulle skriva för att komma igång med skrivandet var "Min favoritpryl".

Det här var min text:
Det är pinsamt att säga vilken pryl som är min favorit. Jag önskar jag kunde säga; mina löparskor, min köksassistent, vår sekatör eller något annat praktiskt eller kreativt, men så är det inte. Min favoritpryl är min Iphone. Hur skulle jag reda ut vardagen och familjelogistiken utan den? Den är min almenacka, min kamera, mitt verktyg för att hålla kontakt med Gud och alla människor, mitt minne - min livlina för att komma ihåg; födelsedagar, föräldramöten, måsten av olika slag, inhandlingslistor, gympapåsar, matsäcksväskor, kontaktuppgifter, barnens aktiviteter, räkningar som ska betalas, klasskassor som ska hanteras, planering av vårt umgänge mm. Utan min lilla favoritpryl blir jag glömsk och förvirrad. Jag hör hur illa det låter, men det är sanningen. Jag är beroende. Jag kan höra mig själv på en variant av AA-möte. ”Hej, jag heter Anna och jag är Iphoneoman”.

Jag som annars är en social person är numera en sådan störig person som ständigt fipplar med Iphonen. ”Har jag fått något nytt mejl? Någon som lagt nytt ord på wordfeud? Något nytt meddelande? Någon som besökt min LinkedIn? Något jag glömt? Något jag ska komma ihåg? Något nytt intressant inlägg på Facebook?”

Men egentligen; Hur viktigt är det?

Någon mer som känner igen sig?

/Anna

Kategori: Övrigt Taggar: Iphone, Iphoneoman, beroende;
Kommentera inlägget här: