wila.nu

Idag är det tre år sedan min mamma gick bort. Det är svårt att förstå att det redan gått tre år sedan jag senast kramade om världens bästa mamma och den värsta dagen i mitt liv. Det känns overkligt. På något vis går livet vidare, fastän man inte tror det till att börja med. Jag saknar henne fortfarande väldigt mycket. Allt som hände i samband med mammas plötsliga bortgång har trots allt stärkt mig. Alla de liter tårar jag fällde, alla sorg, all besvikelse på hur orättvist livet är har på något vis stärkt mig. När livet är ibland är tungt försöker jag tänka "hur skulle mamma resonerat nu? Vilka råd skulle hon ha givit mig? Vad skulle mamma gjort i mitt ställe?"
Hon finns med mig, fast på ett annat sätt. Jag skulle dock ge vad som helst för att få krama om henne. En positiv sak till följd av hennes bortgång är att min bror och jag fått en mycket närmare relation. Nu har jag varit och gjort lite extra fint vid graven, dels för treårsdagen och dels för att det är mors dag i morgon.
Hade mamma levt idag skulle hon garanterat suttit i en solstol med en kopp kaffe, så det ska jag ta å göra nu!