Det blev folk av oss också...

Tanken slog mig härom dagen. Jag fick se en kille som gick i samma lekisgrupp som mig. Vi snackar 1980. Vi satt i en ring på golvet på en var sin kudde och skulle träna på att våga prata inför en grupp. Det enda man skulle säga var sitt namn och när man fyllde år. För de allra flesta gick det jättebra, men den här killen var så blyg. Han vågade aldrig säga nåt, man såg hur dåligt han mådde och hur han krympte för varje gång. Till slut lät fröknarna honom vara. Vad jag vill komma fram till är att jag såg honom härom dagen och nu jobbar han i en butik, är hur utåtriktad och hur serviceminded som helst. Tur att man utvecklas under livets gång!
Minns även att jag under en period i lekis hade fått för mig att alla sömmar i kläderna kliade så förskräckligt. Mamma och jag hade en fight var enda morgon om mina kläder. X antal utbrott blev det. Jag brukade nämligen ta på mig alla kläder ut och in. Som 6-åring tyckte jag det var en bra lösning. Det tyckte inte mamma. Hon var lärare och försökte vara lite pedagogisk; "men Anna du kanske blir retad av de andra barnen om du går med kläderna ut-å-in!". Jag ryckte på axlarna och tyckte att "det bryr väl inte jag mig om". Mamma vann oftast fighterna på
morgonen, så jag kom i kläderna åt rätt håll till lekis. När mamma hade lämnat mig, så smet jag dock in på toan och vände alla kläder på avigan. Kruxet var väl att jag glömde bort att vända tillbaka dem innan mamma hämtade. Hon suckade bara uppgivet när hon fick se mig med min bruna polo, mina plyschbyxor och mina strumpor ut-å-in.
Jahopp, det här är alltså jag i min bruna polo och snygg frisyr. Verkar dock som att jag har tröjan på rätsidan just vid själva fotograferingen =D.
Jag och en lekiskompis gick förmodligen våra fröknar på nerverna. Vi hade kommit på att vi skulle göra grimaser till varandra när vi hade fruktstund. Då fnissade vi åt varandra så vi höll på att dö. Till slut räckte det med att vi tittade på varandra, så bubblade skrattet upp. Ibland slutade det med att nån av oss (eller båda) fick sätta sig i ett annat rum. Hon arbetar idag som lärare, så hon kanske har fått smaka på sin egen medicin av några elever...=)
Ja, det här är jag som gör en snygg min när min stackars farfar, som var fotograf, skulle försöka fota mig och min kompis.
Som sagt det blev folk av oss också. Alla har vi gjort lite tokigheter, men alla utvecklas, växer upp och ändrar personlighet.
 
Vad gjorde du för tokigheter när du var ung?
/Anna
 
Kommentera inlägget här: