Hur är det att vara barn och bo på gatan?

Jag fick kontakt med en kvinna på författarkursen som jag gick i höstas, som är en riktig eldsjäl för att hjälpa utsatta barn i Nepal. Läs mer här. Man får sig verkligen en tankeställare när man läser om barnens vardag.
"Hur är det att sniffa lim för att döva hungern, varje dag? Hur är det att bli såld till en bordell i Indien? Hur är det att dyka i den smutsiga floden utanför platsen där de bränner sina döda, i jakten på smycken och mynt som de döda haft med sig? Jag vet inte och vill heller inte veta, men många barn i Nepal kan svara på den frågan."
Ovan: 2 bilder från statligt barnhem i Nepal och 1 bild på 2 gatubarn. Foto: Tintin Tarja Löfdahl
Här sitter man med sina fjuttiga I-landsproblem och funderar över totalt oviktiga grejer; Vad ska vi äta ikväll? Ska jag köpa ett par jeans för 500 kr eller 1200 kr? Vilka skor ska jag ta idag? Känner jag mig inte lite krasslig i halsen?
Usch, nu sitter jag och skäms. Men istället för att göra det - för det hjälper ju ingen, så har jag nu satt in ett bidrag på föreningens bankgiro. Läs mer här eller skänk ett bidrag:
Du kan bidra till att köpa:
*Vaccinationer, tandvård och hälsovård till barn i Nepal
*Varma kläder och skor till barn på gatan i Kathmandu.
*Måltider till gatubarn.
*Skolböcker till fattiga barn så de kan gå i skolan.
*Stöd till vårt barnhem för flickor i Gokarna, Kathmandu.
Du väljer belopp och sätter in på föreningens bankgiro 694 - 7857. I den här föreningen är de enda kostnaderna som belasta gåvorna, bankavgifter vid överföringar och revisionskostnaden, annars går allt till barnen!!
Nu hoppas jag att jag kan bidra på något litet vis till lite mer livskvalité för något stackars gatubarn! Gör det du också!
/Anna
This e-mail address is being protected from spambots. You need JavaScript enabled to view it 
 
Kommentera inlägget här: