Att hitta balansen och välbefinnandet
VIKTRESAN MOT VÄLMÅENDET
Såg ni Helt sjukt i veckan på TV4? Jag såg när David intervjuade Shirley Clamp. Jag kan känna så väl igen mig från min egen 25-kilos resa. Jag plockar lite från vad hon sa;
"Jag ursäktade mig med att jag kan vara hur stor jag vill. Jag åt mycket och gärna sötsaker och sen fick jag ångest."
"Nu känner jag mig stold, snygg och vacker. Det gjorde jag då också, men med ångest"
"Det var inte alls kul att shoppa kläder och tvingas gå in i butiker med extra stora storlekar"
Såg ni Helt sjukt i veckan på TV4? Jag såg när David intervjuade Shirley Clamp. Jag kan känna så väl igen mig från min egen 25-kilos resa. Jag plockar lite från vad hon sa;
"Jag ursäktade mig med att jag kan vara hur stor jag vill. Jag åt mycket och gärna sötsaker och sen fick jag ångest."
"Nu känner jag mig stold, snygg och vacker. Det gjorde jag då också, men med ångest"
"Det var inte alls kul att shoppa kläder och tvingas gå in i butiker med extra stora storlekar"
"Man förknippar inte sig själv med tjock eller fetma, utan man tänker att det är andra som är tjocka/tjockare"
"Man orkar inte gå i trappor, leka med sina barn eller träna, man hittar på ursäkter för att inte göra fysiska aktiviteter"
"Man orkar inte gå i trappor, leka med sina barn eller träna, man hittar på ursäkter för att inte göra fysiska aktiviteter"
"Man hittar ständigt på ursäkter, bortförklaringar eller skojar bort..."
"Jag hade ett enormt sötsug ständigt och hade svårt att sätta någon gräns. Sa nån; ska du inte ta lite till? Då gjorde jag det."
Jag känner så väl igen mig i allt ovan. Minns att jag fick gå in på Big Chic när jag skulle hitta ett par jeans. Inte ens storlek 46 på Lindex räckte. Jag mådde verkligen skit. Även om jag såg att jag var kraftig, så ville jag inte riktigt inse HUR stor jag var. Men det blev så tydligt när man inte kom i några kläder. Jag som var van att ha 36 tidigare i livet, och nu kom jag inte ens i 46. Ångest! "Är den där stora baken verkligen min som syns i spegeln?" Såg jag någon som var tjockare än mig, så kändes det lite bättre. När jag åt onyttigheter, så kunde man ibland resonera att "det spelar ju ingen roll om jag tar den här chokladbollen också, jag är ändå tjock". Jag blev expert på att hitta på ursäkter till att inte träna eller så hade jag alltid någon anledning att vara värd att äta nåt gott. Den enda jag lurade var ju mig själv.
Jag känner så väl igen mig i allt ovan. Minns att jag fick gå in på Big Chic när jag skulle hitta ett par jeans. Inte ens storlek 46 på Lindex räckte. Jag mådde verkligen skit. Även om jag såg att jag var kraftig, så ville jag inte riktigt inse HUR stor jag var. Men det blev så tydligt när man inte kom i några kläder. Jag som var van att ha 36 tidigare i livet, och nu kom jag inte ens i 46. Ångest! "Är den där stora baken verkligen min som syns i spegeln?" Såg jag någon som var tjockare än mig, så kändes det lite bättre. När jag åt onyttigheter, så kunde man ibland resonera att "det spelar ju ingen roll om jag tar den här chokladbollen också, jag är ändå tjock". Jag blev expert på att hitta på ursäkter till att inte träna eller så hade jag alltid någon anledning att vara värd att äta nåt gott. Den enda jag lurade var ju mig själv.
Jag instämmer även i några andra saker som Shirley sa:
"Lagom är bäst. Börja planera maten, så det inte blir panikhetsätning."
"Sunt att hitta balansen. Det är ett välbefinnande man ska hitta"
"Jag förespråkar kurviga kvinnor, så det är inte något trådsmalt ideal vi strävar efter. Prestera och må bra, ingen bantningshets. Målet är att hitta en hälsosam levnadsstil och trivs med sig själv!"
"När man väl tagit sig ner i vikt så är det en personlig utmaning att fortsätta tänka på kosten och träningen. Något som man får fokusera på varje dag"
"Lagom är bäst. Börja planera maten, så det inte blir panikhetsätning."
"Sunt att hitta balansen. Det är ett välbefinnande man ska hitta"
"Jag förespråkar kurviga kvinnor, så det är inte något trådsmalt ideal vi strävar efter. Prestera och må bra, ingen bantningshets. Målet är att hitta en hälsosam levnadsstil och trivs med sig själv!"
"När man väl tagit sig ner i vikt så är det en personlig utmaning att fortsätta tänka på kosten och träningen. Något som man får fokusera på varje dag"
Till alla er som sliter med en stor viktnedgång; kämpa på, det går! Jag peppar er gärna och ger råd på vägen. Jag har tidigare skrivit om hur jag gjorde för att gå ner 25 kg. Läs här om ni är nyfikna.
Nu när jag skulle skriva det här inlägget började jag rota i gamla foton för att visa skillnaden. Insåg att jag nog höll mig undan från kameran när jag var som tjockast. När man kommit ner i en vikt där man trivs, så mår man så mycket bättre och får mycket mer energi. Även idag - 10 år senare - får jag kämpa mot mitt sötsug.
Det här är jag: 87 kg vs 57 kg
//Anna
Oj, vilken resa du gjort! Det låter som du har väldigt sunda värderingar också!