Att klippa navelsträngen

För ett tag sedan visades filmen Taken på TV där Liam Neeson gör en av hans bästa roller, enligt mig. Har tappat räkningen hur många gånger jag sett filmen men den är lika bra varje gång. Denna thriller utspelar sig i Paris där den före detta CIA-agenten Bryan Mills (Liam Neeson) har 90 timmar på sig att hitta sin kidnappade dotter och hennes kompis.
För mig handlar inte filmen bara om jakten efter de hänsynslösa slavhandlarna. Utan hur man som förälder behöver finna balansgången att skydda sina barn mot allt ont och samtidigt släppa tyglarna. Som tonåring har man mycket kvar att lära av livet och det är lätt att bli naiv i sina handlingar. Samtidigt är det också den tuffa skolan som gör att barn lär sig utvecklas, ta ansvar och finna sin egen väg. Ibland spelar det ingen roll hur mycket man som förälder talar om att det är farligt eller att saker inte kan utföras på ett visst sätt. Detta måste få upplevas för att polleten ska ramla ned.
Har flera gånger känt att det inte är tilliten till sitt barn som tryter utan förtroendet till samhället som inte kan ta hand om de sjuka människor som behöver vård. Eller polisens begränsade medel för att hinna med i jakten över alla pedofiler. I takt med att sociala medier utökas ges även utrymmet att bakom alias skydda sin riktiga identitet och lura barnen till söta inlägg om husdjur eller andra intressen som de lockas av.
Samtidigt som man vill ge barnet "fria tyglar" att forma sin identitet har vi föräldrar alltid det yttersta ansvaret.
Var går gränsen över att vara en överbeskyddande förälder?
För mig som förälder handlar det om att vara en trygg förebild och ge ens barn de bästa förutsättningarna för att lyckas här i livet. Precis som "Bryan Mills" skulle jag gå över lik för att rädda mitt barn! Men frågan kvarstår: När klipper man navelsträngen?
Själv är jag nog en sån förälder som hellre "curlar" en gång för mycket. Hur gör ni? 
/Marie
Kategori: Allmänt Taggar: Barnuppfostran, Tonårsförälder;
Rikard:

Jo visst curlas det! Och visst är man orolig när dom är ute o rör sig mellan olika platser i stan. Visst går man hellre o möter dom vid T banan eller bussen, eller hämtar dom med bil för att slippa oroa sig o att dom ska känna sig trygga.
Har ändå varit "generös" och låtit dom ta stort ansvar och gett stor frihet! Ett ömsesidigt förtroende.

Dottern 17 år, hade 3 väninnor hemma på besök i går o vi får vara hemma;-) tom i samma rum!!
Fick höra en härlig kommentar "vilka coola och justa föräldrar du har, som låter dig göra som du vill!! Önskar mina var lika dana". Visst sträckte man på sig i smyg:-)
Frihet under ansvar! Tror man vinner mycket på att försöka ha det så!
Och en sak till: hör alltid av dig när du kommer fram!! Bra regel! Och viss blir man glad som pappa att få ett natti sms:-)

Kommentera inlägget här: