wila.nu

Min skrivarlya skulle kunna vara vår sommarstuga. Varje gång infinner sig ett lugn när vi kör upp på uppfarten till sommarstugan. När man kliver ur bilen hör man skogens sus, luften känns ren som man andas in, det doftar…skog. Det är så avkopplande att komma hit, bort från vardagens stress. Vi bor visserligen inte ensligt, utan det är tre hundra hus i området, som ligger i Östgötaskogarna vid en sjö.

Huset har en speciell betydelse för mig. Mina föräldrar byggde huset 1972. Mamma, pappa, mormor och morfar har lagt sin själ i huset och alla mina sommarlov har vi spenderat där. Jag minns hur jag och mina kompisar gick i simskola på sommarloven. Oavsett om det var solsken eller ösregn. Om det regnat under simskolan, brukade min omtänksamma mamma bjuda in simskolelärarna på te och smörgås hem till oss. Vi kunde sitta med tänd brasa och sakta tina upp. Mina föräldrar tog ofta med oss på utflykt. Antingen tog vi båten och gav oss ut på sjön. Det var verkligen av kopplande att sitta i roddbåten och titta ut över den spegelblanka sjön och höra hur vattnet kluckade mot båten, medan pappa rodde med bestämda årtag. Andra gånger tog vi cyklarna och gav oss ut på upptäcksfärd. Vi hittade en stig som slingrade sig genom skogen och slutligen kom man fram till ännu en sjö. Vi hade n favoritplats vid den andra sjön, där ett förfallet och övergivet hus stod. Jag tyckte det var så spännande att undersöka vad som fanns i huset. Jag hoppades finna en övergiven skatt, men sådan tur hade vi inte. Min barndoms dröm var att bli arkeolog. Tänk att få finna en gammal gömma med något som har betydelse för historien! Oavsett om det blev en utflykt på sjön med båten eller en cykeltur, så var höjdpunkten givetvis matsäcken. Att få sitta på en stor sten vid vattnet och dingla med benen medan jag mumsade på mormors hembakade bullar och mammas svartvinbärssaft, det var sommarlovslycka.

Mamma fick sommarstugan när mina föräldrar skilde sig för tretton år sedan. När mamma hastigt gick bort för drygt tre år sedan bestämde min bror och jag oss för att behålla sommarstugan. Det är egentligen det enda vi har kvar efter vår barndom. Vi har lagt ner mycket tid och pengar på att restaurera huset, som tyvärr inte hade fått det underhåll som den behövde, men nu har det blivit ”vårt” favorittillhåll i vår egen stil.

Förvandlingen gick från ful-furu till vitt. Det var verkligen furu i hela huset och det gav ett lätt rörigt intryck. Numera är mycket vitt, även om vi försökt behålla vissa detaljer och framför allt charmen med stugan. Numera är det ljust, fräscht och inbjudande att vara där.

Jag tänker mig att min skrivarlya är just här. Att få krypa upp i soffan under en filt med laptopen i knät och bara låta orden flöda. Det är i alla fall min önskan. Det skulle vara så skönt att sitta där med en sprakande brasa, titta ut över sjön, få den rätta känslan och bara njuta av lugnet. På bordet står självklart en kopp kaffe och en bit choklad ligger där och väntar på att jag ska få den som belöning när jag skrivit ett visst antal sidor.
Om det var sommar skulle min belöning vara att sätta mig i en solstol på eftermiddagen. Att få sätta sig en stund och bara vara, istället för att fara runt som en ekorre i vardagens stresshjul är så skönt. Min mamma och jag hade många saker gemensamt, men ingen i vår omgivning blev förvånad om de ringde oss och vi antingen svarade ”jag står i en provhytt” eller ”jag sitter i en solstol”. Shopping och soldyrkande är vår passion. Jag kan fortfarande se framför mig mamma sittandes i en solstol på badstranden vid sommarstugan. På marken står picnickorgen packad med kaffetermos och diverse kakburkar. Mamma njuter i solstolen samtidigt som hon aktiverar mina barn med olika uppdrag de ska utföra, precis som hon gjorde med mig när jag var liten.

Min sommarstuga är min skrivarlya för att den ger mig lugn och ro, en skön känsla och väcker många fina minnen.

Bilder: kvällsdopp, slappar på bryggan, ett glas rosé i kvällsolen.

Hur skulle ni beskriva Er skrivarlya, plats där ni kopplar av och laddar energi?