wila.nu

Det har i alla fall jag gjort och här tänkte jag bjuda på ett av mina misstag.

För några år sedan skulle jag och en vän resa till Kroatien, en resa vi verkligen såg fram emot då jag inte hade varit utanför Sveriges gränser på ett bra tag. Vi kom i god tid till Arlanda flygplats och strosade omkring i lugnan ro. Till slut öpppnades incheckningen och vi hamnade längst bak i den långa kön. Vi var bland dom sista som skulle checka in och när jag visade pass och biljetter sa kvinnan vid disken att mitt pass hade gått ut. -Nej, svarade jag lugnt, det går ut nästa år. Men kvinnan var bestämd och sa att det hade gått ut för ett år sedan...

För en stund stod jag som förstenad men min nästa fråga var hur vi nu löser detta "lilla" problem? Det fanns ett sätt, jag kunde ta mig till tullen och lösa ett tillfälligt pass. Men tiden var verkligen knapp och det var en bit bort till tullkontoret. Jag sprang ut mot bussarna, insåg att det skulle ta för lång tid och hoppade istället in i en av taxibilarna. Väl framme frågade taxichauffören hur länge han skulle vänta. Mitt enda svar var -Tills jag kommer tillbaka!

Jag sprang uppför trapporna och in i rummet som var full av människor. Insåg ganska snabbt att den här kön inte var aktuell att stå i. Minuterna tickade och tillslut fann jag en tom lucka som jag rusade fram till. Fotot på mitt tillfälliga pass lyste av stress och svettpärlor och dyrt blev det också. Med mitt nya pass i handen sprang jag nedför trapporna och ut till taxichauffören som stod där så snällt och väntade. Nu hade vi inte många minuter att spela på, med gasen i botten kom vi slutligen fram till terminalen igen. Jag sprang in och där stod mitt resesällskap, om än något svettigare än mig, och hade varit tvungen att checka in, redo att flyga iväg utan mig. Kvinnan i disken såg nästan lite förvånad ut, på 40 minuter hade jag lyckats ta mig fram och tillbaka med ett dagsfärskt pass viftandes i handen. Incheckningen lyckades den här gången och nu sprang vi vidare mot gaten som var på väg att stänga.

Med några minuter tillgodo slog vi oss ned med en kall öl för att lugna nerverna och släcka törsten. Ett nervöst skratt bröt sig ut och anspänningen som jag hade skapat var på väg att lösas upp. Nu var vi äntligen på väg!

Det finns inga misstag - bara lektioner. Allt löser sig, på ett eller annat sätt, men bara om vi tar herraväldet över våra tankar. För mig fanns inget annat alternativ än att lösa problemet. Det blev en oförglömlig resa på många sätt och jag lärde mig att titta en extra gång i passet.

Vilka lektioner har ni lärt er av?

 

/Marie