Familjens projektledare säger upp sig & När jag fyller 40 ska jag vara snygg, rik och lycklig (och yngre)
Igår gick jag och köpte två böcker. Den ena för att jag ska få fnissa lite och den andra för att komma i form. Idag tänkte jag skriva om fnissboken. Har ni läst "Familjens projektledare säger upp sig"? Som mamma är den här klockren. Den beskriver vardagen hur vi mammor slår knut på oss själva för att få familjelogistiken att fungera; gympapåsar, matsäck, barnens aktiviteter, helst klämma in någon egen aktivitet, tvätt, städning, matlagning (som helst ska vara nyttig, men snabblagad), fixa gå-bort-presenter och kalaspaket osv. Ja, ni vet...=)
I boken uppmanas vi kvinnor att sluta curla våra män och barn.
Nu är det förmodligen inte den här könsfördelningen i alla hem och det kan vara lite överdrivet, men på det stora hela träffande och dessutom roligt beskrivet. Några utdrag;
Nu är det förmodligen inte den här könsfördelningen i alla hem och det kan vara lite överdrivet, men på det stora hela träffande och dessutom roligt beskrivet. Några utdrag;
"Familjerollerna ser ut så här: Mamma löser katastrofer, hon spelar på mittfältet, med både offensiv och defensiv roll. Pappa är tämligen passiv och sitter för det mesta på bänken. Han går in i matchen om han ropas ut på plan, tar emot passningar och används i fasta situationer - där han vet vilken uppgift han har."
Lite senare i boken efter att mamman och ena sonen fått klämma in en shoppingrunda pga urväxta kläder. Pappan och de två andra barnen har varit hemma under dagen.
När vi kommer hem från shoppingrundan gick det knappt att komma in i huset. Hela hallen var belamrad med saker från gårdagens och dagens aktiviteter. Det var väskor och jackor och finskor och stövlar och gympadojor och en vagn och en cykel. I köket fanns spåren av lunchen (spagetti och köttfärsås) kvar på spisen och diskbänken och köksbänken och matbordet
Pappan sitter vid datorn en våning upp. Ilskan bubblade upp som en skakad sockerdricka. Men jag skruvade snabbt på locket och svalde. Det kunde självklart vara så att han inte hade hunnit.
- Har du mycket jobb för tillfället?
- Nej. Inte alls, kom det från arbetsrummet.
Då for korken av och läsken sprutade ur halsen. Genom hela huset. Två trappor rakt upp.
-Men vad i helvete!! Hur kan du bara resa dig och gå upp och sätt dig vid datorn?
- Vad menar du?
Kom det osäkert från övervåningen.
- Jamen, ser du inte hur det ser ut här nere?
Han hade inte ens sett. Trots att det var förenat med akrobatik att ta sig till övervångingen. Selektivt seende. Är det genetiskt?
- Jag är ledsen, du har rätt, det är klart att jag borde ha plockat undan.
Senare på kvällen, då vi hade tagit tag i trappan, hallen och köket tillsammans, smög känslan av avundssjuka på mig. Jag vill också kunna släppa allt. Strunta i allt. Gå upp till övervåningen och läsa en bok. Kanske zappa framför TV:n. Eller bara sitta i soffan och läsa en tidning. En helt onyttig tidning. Åh, det är så många, många saker som jag vill göra istället för att röja trappan, ställa in i diskmaskinen och torka köksbänkar.
Men varför kan jag inte det? Bara släppa allt? Låta bli att se?
- Har du mycket jobb för tillfället?
- Nej. Inte alls, kom det från arbetsrummet.
Då for korken av och läsken sprutade ur halsen. Genom hela huset. Två trappor rakt upp.
-Men vad i helvete!! Hur kan du bara resa dig och gå upp och sätt dig vid datorn?
- Vad menar du?
Kom det osäkert från övervåningen.
- Jamen, ser du inte hur det ser ut här nere?
Han hade inte ens sett. Trots att det var förenat med akrobatik att ta sig till övervångingen. Selektivt seende. Är det genetiskt?
- Jag är ledsen, du har rätt, det är klart att jag borde ha plockat undan.
Senare på kvällen, då vi hade tagit tag i trappan, hallen och köket tillsammans, smög känslan av avundssjuka på mig. Jag vill också kunna släppa allt. Strunta i allt. Gå upp till övervåningen och läsa en bok. Kanske zappa framför TV:n. Eller bara sitta i soffan och läsa en tidning. En helt onyttig tidning. Åh, det är så många, många saker som jag vill göra istället för att röja trappan, ställa in i diskmaskinen och torka köksbänkar.
Men varför kan jag inte det? Bara släppa allt? Låta bli att se?
Ha, ha! Ja, det kan man ju fundera på...=)
Så till er mammor där ute som vill fnissa lite, kan jag rekommendera boken. Igår kväll när jag låg och läste i sängen och mitt fnissande bubblade upp, så frågade maken vad som var roligt. Jag insåg ganska fort att han förmodligen inte kommer tycka att det jag fnissar åt är ett dugg roligt. Han kommer nog inte ens förstå vad det är som är roligt..
Män och kvinnor är helt enkelt lite olika. Åh, tur är väl det!?
Män och kvinnor är helt enkelt lite olika. Åh, tur är väl det!?
Gunilla Bergensten har även skrivit boken "När jag fyller 40 ska jag vara snygg, rik och lycklig (och yngre)". Den har jag inte införskaffat. Titeln känns i alla fall lite kul, eftersom min 40-årsdag är 1,5 år bort. Kanske läge att sätta fart om jag ska uppnå dessa mål...=)
Veckans fråga på Bokbloggsjerkan är; Finns det någon författare som i ditt tycke kommer undan med de så förhatliga klichéerna?
Hmm...Just nu kommer jag inte på någon specifik författare och inte heller någon särskild kliché, men det borde kunna fungera om det beskrivs i ett humoristiskt sammanhang kanske? Eller?
Hmm...Just nu kommer jag inte på någon specifik författare och inte heller någon särskild kliché, men det borde kunna fungera om det beskrivs i ett humoristiskt sammanhang kanske? Eller?
Hi hi, fnissar redan för fullt av ditt inlägg o kunde inte låta bli att läsa upp för Peter som kontrar med att man behöver ju inte köpa en bok om vardagen.. Här ska bli högläsning när jag köpt boken ;) Skönt att läsa att andra har samma problem! Största problemet är kanske att men har olika syn på hur det ska se ut o hur man ska göra för att nå de krav man sätter. Ibland kan man ju släppa allt själv men sen är man ändå där o fixar när någon ska komma på besök, besöket man själv bokat in för att vara social..
Tack för tipset :)