wila.nu

Idrottsnörd som jag är satt jag självklart bänkad framför 2013 års Idrottsgala. Något som inspirerade mig under kvällen var presentationen som Magnus Samuelsson framförde inför priset "Årets prestation". Tyvärr var väl inte framförandet det allra bästa. I mina ögon verkade det som att Magnus var lite nervös då han snubblade på orden, pratade något för fort och hade en halvtaskig hållning på scen. Men om vi bortser från det och lyssnade till innehållet väckte det många tankar hos mig.

Här nedan följer talet som Magnus Samuelsson höll:

Att ha en dröm och leva för att uppfylla den det är en förmån, vad drömmen än handlar om. Och var en dröm börjar någonstans är lite svårt att säga. Den kanske börjar mot en garageport någonstans i Södertälje eller på en hockeyrink i Örnsköldsvik. Eller när två bröder sitter och kollar på Arnold Schwarzenegger, i B-filmen Conan och Barbaren. Vill samtidigt passa på att tacka Arnold för det något saltade träningsprogram som vi hittade i en träningsbok längst bak där han påstod sig träna 2,5 timme varje dag sju dagar i veckan. Det programmet höll brorsan och jag de första fem åren.  Det var säkert lite i överkant för en 13- och en 16-åring. Men så var det…

Men så är det, man börjar med någonting man tycker är roligt. Så formar man livet kring sin övertygelse och så sakta men säkert börjar det bli allvar.  Det svåra är att inte tappa bort glädjen i den processen. För det är så att livet är en härlig gåva och den ska man ta tillvara på. Och ibland, för att komma vidare, måste man våga och kasta sig ut i det okända och bara lita på sin egen magkänsla. För i slutändan spelar det ingen roll vad alla andra tycker och tänker. Det handlar om hur lojal man har varit mot sin egen övertygelse. Och värdet i en prestation är oftast bundet till de risker en person har tagit och mängden svett som ligger bakom.

För visst ligger det lite i det Julius Ceasar en gång sa: ”Den fege kommer dö många gånger under sin livstid”